Är unga per definition bättre idrottsliga presterade än äldre eftersom deras fysiska förutsättningar borde vara så mycket bättre? Nej då! Här kommer en summering från en artikel jag nyss läste som ger mig hopp och jag blir glad!

Det handlar om träningsmetoder. Vår fysiska prestationsförmåga utvecklas kraftigt upp till 20–22-årsåldern. Det är en naturlig utveckling som helt beror på biologiska processer – som vi inte behöver göra något för att uppnå. Men som 22-åringar står vi inte nödvändigtvis på toppen av våra idrottskarriärer. Vår fysik är plastisk och formbar och vi kan fortsätta att utvecklas även i många år efter 20.” 

Det säger Nikolai Nordsborg som forskar vid Köpenhamns universitet och har varit inblandad i en ny studie som väckt en del uppmärksamhet och den förändrar den uppfattning som hittills gällt om att en nedgång av maxpulsen är lika med en försämring av den maximala syreupptagningsförmågan eller av konditionen. 

Studien visar nämligen tillsammans med nyare forskning att det inte handlar så mycket om hur snabbt hjärtat kan slå utan mer om hur kraftigt och mekaniskt välfungerande hjärtat är. Hjärtat har helt enkelt blivit effektivare och det uppväger med råge en långsammare frekvens. 

Liknande resultat påvisades i en studie med italienska cyklister. Den visade att äldre cyklister hade större och starkare hjärta än yngre. Det tyder alltså på att det tar många år för hjärtat att anpassa sig till en stor mängd intensiv träning, och att ett maximalt utbyte av all träning – i varje fall när det gäller hjärtats kraft och styrka – infinner sig först efter 10–15 år. Det kan vara en av förklaringarna till att äldre idrottare kan prestera lika bra som yngre.

En annan förklaring kan vara den så kallade rörelseekonomin – alltså hur energieffektiv man är i sin idrott. Löpare med bra löpekonomi gör t.ex. av med betydligt mindre energi vid en viss hastighet än löpare med sämre löpekonomi. Rörelseekonomin beror dels på tekniken (i synnerhet i tekniska idrottsgrenar som simning), dels på de förbindelser som går mellan muskler och hjärna. Bägge delarna tar tid att utveckla. 

Man räknar med att det tar 10–15 år innan rörelsemönstret och nervförbindelserna är helt optimerade till t.ex. löprörelsen. Om du börjar träna som 35-åring kan du alltså räkna med att förbättra löp- eller cykelekonomin under de följande 10–15 åren – även om din kondition är allra bäst efter ett par års regelbunden träning.

Men också utanför fysikens värld finns det faktorer som påverkar prestationsförmågan: åldern och erfarenheten ger oss t.ex. en mycket större insikt i och förståelse för hur kroppen exakt reagerar på träning, hur mycket vi kan pressa den osv. Det innebär att vi tränar smartare med åren och gör färre träningsmisstag jämfört med då vi var yngre. 

Vår taktiska förmåga under tävlingar och förmågan att disponera krafter, komma ihåg att dricka och äta osv. är också något som utvecklas med tiden. Slutligen kan ändrade livsförhållanden som följer av att man åldras också vara en fördel. Många motionärer i 30-årsåldern har ett hektiskt familje- och arbetsliv. I 40- och 50-årsåldern har det lugnat ned sig för många på dessa fronter och därmed finns det mer tid till träning, återhämtning och till att äta bra och varierad kost. 

Det handlar mycket om utgångsläget. Om vi tittar på eliten ligger nog gränsen någonstans efter 40. I cykling kan vi dock se att folk som fyllt 50 mycket väl kan hävda sig bland de bästa på amatörnivå. Vanliga människor som inte tränar när de är unga kan dock mycket väl uppnå den fysiska nivå de hade som 25-åringar efter att de fyllt 60 – om de tränar smart,” säger Nordsborg och påpekar att det är desto svårare att utvecklas vidare efter 70.  Då sätter den naturliga degenerationen in och nya personbästatider blir svåra att uppnå. Däremot gör regelbunden träning livet ut att många vanliga åkommor som uppstår på gamla dar kan undvikas.

Källa: Aktiv Träning