Med åldern minskar muskelmassan. Och med den försvinner en del av den tomgångsförbränning som i yngre ålder bidrar till att hålla fettprocenten nere. 

Tyvärr går det ofta hand i hand med nya vardagsrutiner, där träningen och det aktiva livet mer eller mindre ersätts av lugnare aktiviteter och kanske man unnar sig godare mat. 

Att många upplever att vikten står stilla fast man blir rundare om magen kan bero på att mindre muskelmassa ger mer bukfetma. Det går inte att unna sig vad som helst.

När man är mellan 20-50 år ligger ämnesomsättningen ganska konstant, därefter kommer ett hack när den sjunker. I första hand beror det på att muskelmassan minskar. Muskelmassan minskar, fettceller förbrukar mindre energi än muskelceller. Kanske en anledningen till att går upp i vikt.

Två personer som väger lika mycket, men har olika sammansättningar av fett kontra muskelmassa, kan förbruka helt olika mängder energi. Personen som har mer muskler kan äta mer utan att gå upp i vikt. Så vill man öka sin ämnesomsättning gäller det att röra på sig. Vi föds med olika typer av muskelfibrer. En del har betydligt lättare än andra att få resultat när de styrketränar. Genetiken spelar stor roll här. Vad du ger kroppen för bränsle är givetvis också väsentligt.

Vi kvinnor hamnar ju i klimakteriet och här minskar förbränningen med runt 100 kalorier per dag, vilket motsvarar ungefär en banan. Om du då fortsätter att äta precis som tidigare, utan att bli mer aktiv, kan du lägga på dig uppemot fem kilo på ett år. De hormonella förändringarna i klimakteriet kan även göra oss mer hungriga. Östrogenminskningen ger en ökad aptit, vilket kan göra det svårare att dra ner på kalorierna.

Alla överskottskalorier lagras som fett, oavsett ålder. Däremot minskar muskelmassan i kroppen vid klimakteriet, vilket gör att fettförbränningen minskar. Det kan man motverka med att belasta och träna musklerna.

Summan av kardemumman: Vi förändras med åldern, vi måste anpassa oss efter vår ålder och vi får inte sluta bygga muskler. Svårare än så är det inte. Men det är lättare sagt än gjort eller hur? Men jag kämpar, jag försöker leva balanserat och är väl medveten om vad 50strecket betyder. Men jag hänger i och ger inte efter. Hur gör ni?