Jag är så glad över de arbeten jag har, det vill säga: Naprapat, PT, Yogalärare, Doula, lärare på Axelsons och håller olika föreläsningar inom olika branscher. Det är alltid givande, jag möter fantastiska människor, jag får vara med om livsöden och jag kanske kan bidra till vissa människors hälsoförbättring. Genom ständiga utbildningar och egen livserfarenhet samt nya infallsvinklar inom branschen jag arbetar med, håller jag mig à jour, uppdaterad och påläst. Men att arbeta med detta, att vilja peppa, motivera, heja på, läka, smärtlindra människor kostar på min egen energi ibland och i perioder mer än jag vill erkänna. Det är ofta svårt att ta betalt för vissa tjänster i mitt jobb. Att vara egen är otryggt och att vara egen där min kropp, min hälsa, min energi och kunskap är mitt leverbröd är så skört.

Hur länge orkar jag? jag är snart 50. Hur ska jag hålla? Att jobba som jag gör är faktiskt att aldrig någonsin kunna slappna av, aldrig känna total trygghet, mycket av mitt jobb är oavlönat, det är tungt att aldrig kunna ha en dålig dag, eller inte kunna visa det och det är svårt att ha egna smärtor och krämpor.  Jag vill inte klaga. Friheten och mångfalden är total, men den är så skör! För att inte tala om hur det ska bli med åldern, pensionen, fysiken och motivation i längden?

  • Jag har bara betalt för de timmar jag är med kund, patient eller uppdragsgivare. All övrig tid på jobbet, vid datorn hemma, i transporter mellan olika uppdrag är obetald.
  • Jag är helt beroende av mina klienter.
  • Det blir brokiga dagar som ofta börjar tidigt, sker på lunchen eller efter jobbet. Och jag jobbar även en del helger.
  • Jag har valt att alltid vara kontaktbar på sms och svara genast, det är en service jag vill ge. Men det leder till att jag är “på jobbet” hela tiden.
  • Jag har ingen betald semester, då är jag visserligen rik på tid. Fördelen är att jag kan ta ledigt när jag vill men då inte tjäna en enda krona. Och med risk att jag blir utbytt.
  • Jag har en konstant press på mig att se till att kunder kommer, uppdrag fås och att jag inte tappar stinget. 
  • När det kommer till avbokningar är jag rädd eftersom det påverkar lönen så mycket. Och det är så svårt att ta betalt även vid sen avbokning.
  • Det är svårt att vara sjuk, eftersom det innebär att man måste boka om alla patienter, klienter och uppdrag, hitta vikarier till klasser och då svårt att hinna boka in alla inom kort framtid.

Men jag tycker om det jag gör, dock gnager det på tryggheten ibland. Hade jag varit ensamstående hade ekvationen inte gått ihop. Jag hade fått slita hårt. Och det är tufft med ett så fysiskt arbete när man närmar sig 50. Tänk att få jobba hemma en dag tänker jag ibland – men det går ju inte. Och det går inte att sätta sig vid ett skrivbord och välja att vara osocial en dag för det är mig det hänger på, mitt psyke, min fysik, mitt humör, min kunskap och mitt engagemang. Missförstå mig rätt: jag vill inte göra något annat, friheten i att göra så mycket olika saker är fantastisk. Men det är också svårt att hela tiden vara steget före, påläst och hålla jämn takt med trender, idéer, råd och rön i branschen. Man får inte slappna av, försoffas eller luta sig tillbaks. Nu gäller det att vara PÅ!